att läsa gamla fb meddelanden under lättar inte, fan vad jag saknar!  det gör ont.

att inte kunna prata med varandra, att inte kunna göra det vi gjorde. allt vi gjorde, kunde aldrig haft det bättre. och det kommer aldrig att bli lika bra som jag hade det då. vet inte varför, men det är något som håller mig kvar.

längtan, hopp, trygghet? jag vet inte. men något som gör att jag inte kan släppa det.

jag har försökt hitta någon annan, någon som skulle kunna vara bättre. men det har inte varit det samma, letar efter dig i alla. vill kunna prata om det med dig, kunna reda ut vad som hände med dig.

med dig va allting som en dröm, trodde aldrig det skulle ta slut.

visste inte att allt kunde försvinna så fort. trodde aldrig det skulle försvinna.

för mig va det bara du.

vet inte ens varför jag sitter och skriver det här, du borta. och så är dina känslor för oss också.