jag har saknat dig i 351 dagar snart. jag lever för dig, för hoppet. även om du hatar mig, så skulle jag kunna dö för dig. det gör ont i mig att veta att du inte kan vara nära mig längre. du gav kärleken liv igen, du gav mig en mening. du gav mig något att dö för.

kommer ihåg dagen som igår den 5 juni. du lämnade mig, mitt hjärta och mitt liv. men jag hoppas du aldrig släppte det helt, att du har hopp.

jag såg en framtid med dig, en framtid så ljus att det brinner än.

jag behöver dig för att orka, för att må bra.

dom säger att man inte ska ge upp det något det inte går en dag utan att man tänker på.

jag tänker på dig, varje sekund, hundradel, tusendel, miljondel. JÄMT.

skulle vilja ha kontakten kvar med dig, men det förstörde jag.

skulle vilja ha det som det va. som dagen då vi träffades.

man ska inte tänka tillbaka, men jag är fast där.